"Make good art..." - #94

En författare som har otroligt många kvaliteter är den brittiske författaren Neil Gaiman. Han ger uttryck för att vara en mycket allmänbildad man. I sina böcker väver han in historia, religion, samhällsfrågor … samtidigt som de är fulla av mytiska inslag, monster och magi. Det rör sig om en författare som skickligt skapar kreativa hybrider mellan dessa urgamla myter och moderna fenomen. I American gods finner man till exempel en TV-gud. 

Man frestas att kalla Gaimans verk för fantasy. Men den beteckningen blir lite missledande. Större delen av hans litteratur bör hellre ses som så kallad urban fantasy. Denna genre innebär att berättelserna har sin bas i den verkliga värld vi själva lever i. Men alldeles nära...närmare än man kan tro... öppnar sig hemliga och fantastiska världar, där märkliga personligheter och underbara ting lurar i dunkla vrår.

 Gaiman är inte vilken sagoberättare som helst. Hans texter går inte lätt att kategorisera. Han väver intrikata berättelser som överlappar varandra. En ny berättelse kan dyka upp inne i en annan.

Han skriver för både vuxna och barn och har ett fantastiskt tilltal till båda målgrupperna. Inga vattentäta skott finns emellan dem – han skriver för alla människor – för dem som vill läsa hans historier.  När Gaiman var gäst hos Jessica Gedin i SVTs litterära magasin Babel (1 juni 2014), fick han frågan om vad som är den största skillnaden mellan att skriva för vuxna och barn. Han svarade att den största skillnaden är att han kan behålla de tråkiga delarna då han skriver för vuxna. Se inslaget med Neil Gaiman i Babel här.

En av de första böckerna av Neil Gaiman som jag läste, är boken Stjärnstoft, eller Stardust, som den heter i original.Stjärnstoft handlar om pojken Tristan, som bestämmer sig för att hämta en fallen stjärna till flickan han är förälskad i. Stjärnan tänker han hämta i Älvalandet, dit han bara kan gå under en kort period varje år. I Älvalandet inser han att Stjärnan har formen av en flicka – Yvain. Stjärnan vill alls inte följa med Tristan till staden Wall, där han kommer ifrån. Istället upplever Tristan och stjärnan Yvain många magiska äventyr i Älvalandet.

Till en början var ljuset på himlen inte större än månen, men sedan tycktes det större, oändligt större, och hela dungen darrade och skalv och allt levande höll andan och eldflugorna brann starkar än de någonsin brunnit förr, var och en övertygad om att detta äntligen var kärlek, men till ingen nytta…

Och sedan…

Det hördes ett brak, skarpt som ett skott, och ljuset som hade fyllt dungen var borta.

Eller nästan borta. En dunkel glöd pulserade ur hasselsnårets mitt, som om  ett litet moln av stjärnor glimmade där.

Så hördes en röst, en hög, klar kvinnoröst som sade ”Aj” och sedan, mycket lågt, sade den ”JÄVLAR” och sade den ”Aj” en gång till.

Och sedan sade den ingenting alls, och tystnad rådde i gläntan

Ur Stjärnstoft, Neil Gaiman (B. Wahlströms bokförlag 2000, s.68)

Stjärnstoft är också filmatiserad. Personligen tycker jag mycket om den. (Men läs gärna boken först!)

Titeln på blogginlägget: "Make good art", är ett citat av Neil Gaiman, hämtat från ett tal vid University of arts.

Life is sometimes hard. Things go wrong, in life and in love and in business and in friendship and in health and in all the other ways that life can go wrong. And when things get tough, this is what you should do.

Make good art.

Du  kan höra hela talet, eller läsa en transkription här