fredag 30 maj 2014

Vasäjeru? Om samtalets nödvändighet - #91


Att dela med sig av sina tankar och perspektiv kan ibland kännas lite väl personligt. Men jag tänker att det  är nödvändigt för att vi ska förstå och lära känna varandra. Genom mellanmänskliga dialoger bygger vi relationer och skapar meningsfulla sammanhang.

De erfarenheter vi bär med oss kan skilja sig mycket åt. Då krävs ett ödmjukt förhållningssätt gentemot varandra. Ett sådant förhållningssätt kan bidra till att vi känner oss tryggare och vågar dela med oss mer av våra erfarenheter.

Våra samlade erfarenheter kan forma nya perspektiv och hjälpa oss att fördjupa våra reflektioner. Om våra erfarenheter skiljer sig allt för mycket åt kommer vi uppleva att vi inte har något gemensamt. Vi kommer troligen inte att välja att umgås med varandra.

Sådana relationer tänker jag förekommer ofta i skolklasser eller på arbetsplatser och liknande. Det vill säga i grupper där medlemmarna inte själva har valt varandra.  Men om vi ser positivt på varandra och har ett öppenhjärtigt sinne inför varandras erfarenheter kommer också dessa relationer vidga våra perspektiv.

Nyfikenhet, kreativitet och erfarenhet är viktiga beståndsdelar i dialog och reflektion. Jag tänker att vi i skolan och förskolan har ett stort ansvar att skapa ett samtalsklimat där det är tillåtet för alla deltagare att tänka, tycka och reflektera på egna, personliga sätt. För barn och elever måste det finnas möjligheter att "tänka utanför lådan". Kreativitet och nyfikenhet måste få vara samtalens drivkraft.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar