Vad är normalt? - #33

Vi har mängder av normer att förhålla oss till i vårt dagliga liv. Dessa normer är först och främst förväntningar (från omvärlden) om hur vi bör bete oss. Normerna kan både begränsa och möjliggöra för oss. De kan begränsa oss genom att de talar om för oss vad som är anses vara okej att säga, göra, ha på sig och så vidare i ett visst sammanhang. De styr således vårt handlande. Men de kan samtidigt hjälpa oss att få en föreställning om vilka vi är, och de kan ge oss möjligheter att känna gemenskap med andra. Men om man inte upplever att man känner igen sig inom ramen för de dominanta normerna i samhället kan det ge en känsla av att exkluderas (känna sig utestängd).

Normer är konstruktioner som kan kan förändras, men det tar tid. Vad som anses vara normalt kan vara olika, beroende på i vilket sammanhang man befinner sig. Något som är normalt i ett visst sammanhang kan anses vara avvikande beteende i ett annat.  Normerna  finns inte bara i vårt handlande och görande, de finns och förstärks också i samhällsstrukturer av olika slag. 

I förskolans läroplan finns ett helt avsnitt (2.1) som behandlar Normer och värden: ”Förskolan ska aktivt och medvetet påverka och stimulera barnen att utveckla förståelse för vårt samhälles gemensamma demokratiska värderingar (…)”. Förskolan ska ” lyfta fram och problematisera etiska dilemman och livsfrågor”. Den ska också ”göra barnen uppmärksamma på att människor kan ha olika attityder och värderingar som styr deras synpunkter och handlande”. 

Hela förskolans uppdrag vilar på de normer och värden som förmedlas till barnen genom vad vi säger och gör. Därför krävs det att vi som arbetar i förskolan diskuterar vad vi menar med olika begrepp, att vi diskuterar dilemman och vågar ifrågasätta det vi ibland tar förgivet hos oss själva och andra. Det är extremt viktigt ur ett barnperspektiv. Vi får inte förutsätta att alla är som oss själva.