Filmjölk och afrikansk dans - #43

Vad menar vi egentligen när vi talar om kultur? Jag tänker att vi lite slentrianmässigt tror oss förstå begreppet kultur. Men i bland kan det bli förvirrande, eftersom begreppet innefattar flera olika aspekter. Om vi ständigt talar om kultur i allmänna ordalag är det inte särskilt märkligt att människor kan uppfatta kultur vara flummigt.

Jag tycker att kultur är viktigt. När jag talar om kultur syftar jag oftast på begreppet ur den estetiska betydelsen. Det är den vanligaste förståelsen av begreppet hos människor i allmänhet. Tänk bara på kulturnyheter, kultursidor och kulturarbetare. Underförstått handlar det i första hand om de klassiska konstarterna. Vi kopplar konst till olika former av bildskapande, teater, musik och dans.

Kultur kan även förstås i relation till grupper av personer eller folk. Vi kan tala om olika kulturer eller skilda kulturella bakgrunder. Kultur får då betydelsen av att se på hur folk lever och verkar. "Varför gör de som de gör?" Det innebär således att kultur också kan förstås ur en antropologisk aspekt. Men det behöver inte röra sig exklusivt om etnicitet. Det kan också handla om språk, sedvänjor och traditioner. "Varför dansar människor runt granen på julen och runt stången på midsommar?"

Jag är fascinerad av fenomenet med subkulturer. Alltså undergrupperingar inom ett samhälle, där personer söker sig till varandra för att dela erfarenheter, värderingar eller visioner och missioner. Kanske handlar det om ett gemensamt musikintresse i grunden, som utvecklas till ett intresse för en klädstil och skapar normer särpräglade för gruppen. Medievetaren Jostein Gripsrud definierar kultur som ett gemensamt kodsystem, att man kommunicerar med samma medel och uttryck.

I denna betydelse ställs kulturer mot andra kulturer. Under min tonårstid fanns till exempel det klassiska exemplet med "syntare mot hårdrockare".

Oavsett om man talar om bakteriekulturer i filmjölk eller konstnärliga uttryck i afrikansk dans så har ordet kultur sitt ursprung i ordet odling. Jag tänker att det är fruktsamt att återvända till detta ursprungliga, istället för att - som vi ofta gör - ställa kultur mot natur. Det gäller i synnerhet när vi tänker kultur som kopplat till samhällen. Att odla tänker jag betyder att förädla naturen (såväl den inre som den yttre). Det handlar om en progressiv rörelse där vi vill förstå och förbättra oss själva som individer, såväl som folk i en gemensamhet.

Kultur kan verka motsägelsefullt om man å ena sidan tänker att kultur är en rörelse framåt, inte minst i konsten, men även inom samhällsutvecklingen. Å andra sidan kan kultur handla om ett arv, ett kulturarv, det vill säga ett bevarande av ting, platser och värderingar, och således en rörelse bakåt. Utifrån denna paradox definierar vi oss själva som människor. Vi behöver förståelse för och en känsla av varifrån vi kommer. Vi  behöver se vår plats i historien. Samtidigt är det något vi rör oss ifrån.

Kanske det är därför jag är så förtjust i Johan Fornäs (professor i Medie- och kommunikationsvetenskap) definition av kultur som "meningsskapande praktiker", där de estetiska och antropologiska aspekterna sammanförs.

Barnkultur är ett tvärvetenskapligt ämne, som inbegriper kulturbegreppet i en oerhört vid bemärkelse. Jag menar att det är därför som vi bör intressera oss för barns kulturella intryck och uttryck. Barnsyn handlar i förlängningen om människosyn i stort, oavsett om vi har ett särskilt intresse för barn eller ej.

 Jag kan med fördel rekommendera både Jostein Gripsruds bok Mediekultur och mediesamhälle och Johan Fornäs bok Kultur.