Textens materialitet - #13

Idag missade jag tyvärr ett seminarium på Konstfack kallat En fanfar för bilderbokens framtid. Så istället för att komma med en rapport eller reflektion från seminariet så bjuder jag här på några tankar om text som bild.

Jag har länge fascinerats av det som kallas "materialitet". Troligen gör jag det därför att jag är en "bildmänniska". Vilket bland annat innebär att jag ofta tänker i bilder.

 I bilderböcker kan man med fördel betrakta textens materialitet.

Text är symboler vars information måste avkodas. Det är nästan magiskt hur dessa krumelurer till tecken blir till bilder i läsarens inre.  

En text kan aldrig göra sig fri från sin storlek, sitt omfång, sin färg och sin stil eller sitt typsnitt. Texten är en bild och den består således även den av konkreta element. Texten i sig har alltid ett uttryck, även om vi inte alltid tänker på det.

Att tala om textens materialitet har kommit att uppmärksammas i det som kallas konkret poesi - ord, text och bokstäver behandlades som byggstenar i ett visuellt verk. Ordens betydelse och innehåll förloras. För den som är läskunnig är det svårt att göra sig fri från att man vill göra text begriplig. Konkret poesi kan inte jämföras med nonsenstraditionen som ändå har någon form av läsbarhet. I den konkreta poesin är texten inte meningsbärare eller ens läsbar.

Den konkreta poesin har tagit inspiration från bilderboken. Jämför till exempel Öyvind Fahlströms konkreta poesi med Nalle Puhs trevande gratulationskort till Ior, skrivet av uggla:

                      Härtila ragulpr på fåtskliaben (Öyvind Fahlström)

                      Hipy papy bthuthdth thuthda bthuthdy (A.A. Milnes)

När text, ord och bokstäver förstås som ett byggmaterial föreställer jag mig att det finns en underliggande lärdom om språket självt som en konstruktion. Språk har en tendens att verka organiskt men är en uppfinning ­- ett verktyg för kommunikation.

Ni har säkert hört att barn föds med hundra språk men att de berövas 99. Jag skulle hellre formulera det som att barn föds med tusen möjliga språk, men att de utvecklar en språklighet.

Vikten av att kunna läsa kan inte överskattas, men vi behöver nog våga vara lite mer tillåtande i användandet. Grammatiska regler kan bli ett gissel. Språkregler i all ära,  men vi måste hitta det lekfulla i språket för att utveckla det!

Och bokstavligen förstå det bildliga.