Fabler har funnits mycket länge. Redan de gamla grekerna berättade fabler. Ni som har barn har kanske lagt märke till att Barnkanalen visar Aisopos teater. Aisopos var slav, och levde på ön Samos, under 500-talet f. Kr. På Wikipedia går att läsa att "han lyckades tjäna sitt frigivande genom sin kvickhet. Dock blev han dödad på grund av sin spydighet". Aisopos fabler är bland de tidigast nedtecknade. Idag fick jag veta att även konstnären och vetenskapsmannen Leonardo da Vinci skrev fabler (länk här). Projekt Runeberg arbetar för att skapa fria elektroniska utgåvor av klassisk nordisk litteratur. Där finns en samling fabler, som du kan läsa här.
Man skulle kunna tolka att fablerna innefattar en typ av kravpedagogik, då de syftar till att visa på fostrande lärdomar (även om fablerna inte exklusivt har varit riktade till barn). Många, exempelvis pedagogen John Locke (1632-1704) menade dock att de var bra för barn. Enligt Lockes filosofi föds barn som oskrivna blad, på vilka de vuxna överför sina visdomar. På så sätt skapas kloka barn. Andra, såsom filosofen J.J. Rousseau (1712-1778), hävdade istället att fablerna snarast var förvirrande för barnet.
Räven predikar för gäss
Medeltida kalkmålning av fabeldjur i Tensta kyrka
Fotografi av Lennart Karlsson, Historiska museet.
Traditionen med djur som berättar sedesamma historier kan förstås som ett bidrag till dagens förmänskligade djur som ofta förekommer i barnkulturen. Jag har närmast kommit att betrakta dem som ett signum för barnkultur. Djur och ting ges ofta ett starkt symboliskt värde, och det är kanske därför som jag gillar dem. Dessa bilder av människors goda och mindre smickrade sidor och egenskaper – förvisso förenklade – belyser något av att vara människa.
Möjligen kan vi tycka att fabler är förlegade och att den typen av berättelser med sitt moraliserande hör till en tid då religiösa föreställningar hade en dominant position i vårt samhälle. Jag kan ändå inte låta bli att tycka om dem. Och visst händer det lite då och då, att jag berättar för barnen om Peter och vargen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar