Fem tankar om feminism - #2

Feminism. Vad har det med barnkultur att göra?

Det mesta, skulle jag säga.

Feminism handlar främst om hur vi förhåller oss till varandra som människor och vilka värderingar vi vill förmedla till barn.

Lisa Bjärbo som står bakom bloggen Onekligen har skapat en utmaning som går ut på att reflektera kring feminism. Bloggutmaningen heter "10 inlägg om feminism". Jag deltar därför att jag tycker att det är viktigt att formulera tankar kring begreppet. Jag vill också koppla begreppet feminism till begreppet barnkultur.

Jag börjar med fem små reflektioner:

1. Det här är feminism för mig…
Feminism för mig är ett förhållningssätt som utgår från att alla människor har lika värde. Punkt.

Mer specifikt innebär feminism för mig att alla människor i en viss kontext ska ha samma rättigheter oavsett om personen är en hon, hen eller han. Det gäller oavsett ålder, etnicitet, religiös övertygelse, sexualitet och så vidare. Det finns en åldersmaktordning, som påverkar att barn inte har samma rättigheter som vuxna. Och det kanske de inte heller kan ha, på grund av att de har begränsad erfarenhet inom vissa områden?  Men förhållningssättet bör ändå vara detsamma: lika rättigheter, oavsett bakgrund. Inte minst för att barnen ska få möjlighet att reflektera kring dessa grundläggande värderingar.

2. Det här är feminism inte för mig…

För mig har feminismen ingen särskild form. Jag menar att vi alla måste ha frihet att forma våra egna feministiska ställningstaganden istället för att behöva följa ett redan förutbestämt mönster. Men ledorden är förstås samarbete, jämlikhet och jämställdhet.

För mig handlar inte heller feminism, trots namnet,  enbart om kvinnor. För mig handlar feminism om att se vårt samhälle ur ett intersektionellt perspektiv. Det vill säga att se att maktstrukturer verkar på många nivåer samtidigt (utifrån kön, klass, etnisk bakgrund, ålder, religion, sexuell läggning etc).

Utifrån mitt personliga feministiska ställningstagande är jag inte ute efter att byta ut ett patriarkat mot ett matriarkat. Jag hoppas istället på ett samhälle där vi inte döms och bedöms utifrån de sociala kategorierna lika hårt som idag, utan där det är okej att kliva utanför normen (eller ännu bättre - att det inte finns någon särskild norm, att vi "bara får vara").

Bild: genusskolan.se

Alla vuxna har ansvar för att de barn som växer upp idag får förståelse för att människor har olika livsvillkor, och för att människor vill leva på olika sätt. Vi som arbetar i förskola och skola har dessutom ett utökat ansvar, då det i vårt uppdrag ingår att reflektera över livsfrågor och etiska dilemman tillsammans med barnen.

3. Jag började kalla mig feminist när jag var…
Jag har nog sällan använt epitetet feminist om mig själv. Men jag har länge stått för de värderingar jag beskriver här ovan. Så nog är jag feminist, alltid.

4. Det här tänkte jag om feminismen innan jag själv började inse att jag nog var en del av den…
Till en början tänkte jag nog att feminismen alltid var radikal och fast i sitt uttryck. Idag tycker och vet jag att feminism kan se väldigt olika ut.

5. De vanligaste motargumenten jag stöter på som feminist är…
"Vadå? Ska det inte finnas några kön, eller? Ska barn tvingas vara könsneutrala?"
Nej. Sådan är inte feminismen för mig. Den är tillåtande. För alla.



De övriga fem små reflektionerna kommer i ett inlägg vid ett senare tillfälle.