tisdag 11 mars 2014

Det spökar i barnkulturen - #11


När jag gick i lågstadiet under tidigt 1980-tal lekte jag och mina kamrater en populär skrämsel-lek. Ni känner kanske igen leken: Svarta Madam (eller Svarta Maria som den också kallades). Leken gick ut på att skvätta lite vatten på en spegel i ett mörklagt rum och rituellt kalla på Svarta madam som underförstått var något slags spökväsen eller häxa.

Leken handlade om gemensam självsuggestion. Man förväntade sig att se ett otäckt ansikte i spegeln. Om man anade sin egen spegelbild i mörkret tog man det för att vara "häxans" ansikte. Ofta gick det ganska fort, skvättandet och besvärjandet. Ibland förekom det knackningar, varpå alla barn med skrik och med väldiga tjut snabbt rusade ut ur rummet, följt av hög puls och skratt.

"Såg du? Såg du henne?"

Jag kan inte jämföra min barndom med dagens barns, men barn har nog i alla tider gillat att skrämma upp varandra med vilda historier. Det är intressant att reflektera över hur också nyare medier blir involverade i dessa skrämsel-lekar. Nyligen rapporterades det om hur rykten spreds bland barn om att pedofiler hade kontroll över appen Talking Angela. I ögat på Talking Angela sade ryktet att man skulle kunna se ett ansikte – att betraktaren var betraktad.

Världen verkar vara besatt av idén att övervaka, kontrollera och dokumentera. Å ena sidan finns en rädsla för hackers, som man anser kan förstöra ens liv. Å andra sidan upplever vi att staten kontrollerar varenda steg vi tar. Det påverkar förstås även de ungas kultur.

Genom att delta i skrämsel-lekar får barnen smaka på mörka känslor och försöka bemästra dem. För genom att benämna faran kan man avdramatisera den.

Såklart fanns inte något bakomliggande hot i appen Talking Angela. Det har blivit en del av de vandringssägner som florerar på nätet och även i barnkulturen. Nätet har mytologiserats. Och det är ju inte så konstig i med tanke på alla troll. Men jag spekulerar ändå kring att människor har ett visst behov att pröva sina rädslor och att utmana sig själv och andra genom att fantisera om otäckheter

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar